Våra Kinectfamiljers tid som bloggare på Kinectfamiljen.se går mot sitt slut och familjen Neffling summerar här sin tid i ett gästinlägg på MVH – för alla oss som följt dem via bloggen eller tagit del av glimtar här och där. Jag vill också passa på att även här tacka familjerna Neffling, Kellerman och Bjurquist för deras insatser och för att vi fått följa dem på bloggen.
Mattias
Nu har vi varit med Kinect i ett par månader och tiden som Kinectfamilj börjar så smått gå mot sitt slut. Det är med andra ord dags att börja torka av borden, ta de sista beställningarna samt lugnt och stillsamt börja säga "Ajöss och tack för fisken!" till alla som haft vägarna förbi.
Hur har vi haft det då, undrar ni kanske?
Vi har såklart haft det jättebra. Förutom att vi haft nöjet att spela en uppsättning roliga spel har vi irrat omkring på spelmässa (Gamex) och tittat på Idol i globen. Även om just december hade en tendens att vara lite småstressig (den är ju känd för det som ni kanske vet), så har det ändå gått att klämma in lite speltid och ett och annat blogginlägg.
Ni som följt bloggen vet kanske att vår bångstyriga dotter till en början envisades med att lägga sig framför den stackars sensorn. Eller rulla ut ur bild. Eller bara göra precis tvärtemot vad sensorn förväntade sig. Fördelen med hennes smått irrationella beteende var dock att det bjöd oss andra på ett och annat skratt och inte minst lite material att skriva om.
Det här med skrivandet ja... Det får man väl ta och kalla för en "ganska" central del av projektet. Samtidigt som det har varit både roligt och lärorikt har det samtidigt varit en smula krävande (att skaka liv i de små gråa cellerna där uppe) och även lite läskigt (eftersom man inte är van vid att blogga och inte riktigt visste vad man gav sig in på).
Klart är i alla fall att familjen har haft en helt fantastisk upplevelse. Vi har spelat var för sig, tillsammans, med vänner, med släktingar och i princip alla som varit sugna att testa Kinect med oss. Oavsett konstellation (gammal som ung) har alla haft lika kul hela tiden. Det i sig är värt ett toppbetyg, men det som puttar upp betyget en liten bit över maxnivån är hur enkelt det varit för alla att spela. Hela upplägget med Kinect är så intuitivt att alla kan vara med. Inget krånglande med handkontroller och desperata försök att förklara att "om du trycker ner de där två knapparna samtidigt som du roterar bägge spakarna moturs så hoppar du. Gör tvärtom för ett dubbelhopp. Savy that?"
Kinect är helt enkelt en väldigt rolig spelform för hela familjen och den gör sig dessutom ännu bättre i stora sällskap eftersom det är minst lika kul att titta på som att spela själv. Om du inte redan har ett Xbox och Kinect är det hög tid att göra slag i saken. Vill du bara ha det för dig själv är det helt ok, men om du är som vi och gärna vill dela med dig av det roliga så ser du till att spela tillsammans med några andra (det spelar inte så stor roll vilka, men vi brukar välja sådana som vi känner). Vilka spel som är roligast är givetvis helt individuellt, men för lite inblick i spelen kan ni alltid läsa inläggen i bloggen eftersom vi och de andra Kinectfamiljerna
(Kellerman och Bjurquist) alla skrivit om de spel vi testat.
Väl mött!
Vänligen,
Familjen Neffling
